Till alla er som har något som helst intresse av grafisk design, typsnitt och allmänt snygga grejer kan jag rekommendera House industries. Den lilla ”designfabriken” är mest känd för sina egenritade typsnitt som man även kan köpa loss från hemsidan, men de gör även allt från t-shirts till hemdekoration. Kolla in den här videon så får du en bra överblick!

/Rasmus

Här är något för dig som gillar annorlunda arkitektur:

Klicka här!

Utdrag ur undersökning som Kairos Futures och Manpower gjort november 2011.
Gillar du att visa känslor på arbetsplatsen? Tycker du att det ska vara ok att gråta inför
chefen, att få skrika på chefen när du är arg eller att gapskratta tillsammans på arbetet? Då
kan det finnas en poäng i att undvika vissa branscher – nämligen de där medarbetarna mest
sällan uppger att de gör dessa saker.

Vi har satt ihop ett känsloindex innehållande följande känsloladdade uttryck: gråta inför
chefen, skrika åt chefen, gapskratta med/inför chefen, krama chefen, prata om
känslor eller sitt privata förhållande med chefen och flörta med chefen.
Rangordningen nedan visar i vilka yrkesgrupper det är vanligast respektive ovanligast att
medarbetare har gjort dessa saker.

Förstaplatsen går till marknad/reklam/PR/information. I denna yrkesgrupp är det
alltså vanligast att ge uttryck för olika känslor med eller inför chefen. Därefter
följer kundtjänstarbete, kontor och administration samt försäljning. Inom både
kundtjänstarbete och försäljning arbetar många unga personer, vilket möjligen är en del
av förklaringen till att de hamnar långt upp i rangordningen.

I botten – alltså de yrkesområden där det är ovanligast att visa känslor inför chefen –
återfinner vi operatörer, bygg & anläggning, lager/industri/transport och
teknik/naturvetenskap. Gemensamt för dessa yrkesgrupper är mansdominansen bland
anställda och chefer. Däremot hamnar även pedagogiska yrken långt ned i rangordningen
– en mycket kvinnodominerad bransch. Möjligen kan placeringen förklaras av de stora
arbetsgrupperna inom skolans värld, att det helt enkelt är svårare att ha en personlig
relation med chefen då denna har betydligt fler medarbetare under sig än i många andra
branscher.

De olika yrkesgruppernas placering i rangordningen kan också hänga ihop med hur mycket
man umgås med sin chef utanför arbetstid. Inom PR/reklam-branschen förekommer det
säkerligen fler företagsfester, mingel och event då det finns utrymme att vara personlig med
chefen än inom exempelvis hälso- och sjukvård eller bygg och anläggning.

Hela undersökningen finns att ladda ner här

/therese © blogg | www.abakus.se

Såg denna lilla lapp väg till jobbet.
Tror denna version av nix skulle kunna få 100% av Sveriges befolkning.

/therese © blogg | www.abakus.se

Ibland blir man förvånad över att företag inte selekterar bättre.
Som kattägare känner jag mig väldigt långt ifrån detta e-post.
Ett helt e-post som bara handlar om hundprodukter, känns väldigt orelevant och opersonligt.
/therese © blogg | www.abakus.se

Från den andra dagen på DMA 2011 i Boston är det vinnande Diamond Award Winner bidraget ”The Last Text” jag kommer minnas längst. Det var till att plocka fram näsduken när de visade casefilmen – se här

Annars har det varit ännu en dag med viktiga män mest låter som talade mässmontrar. John Kennedy (VP, Corporate Marketing) från IBM lyckades nog med att få hela salen att göra annat under föreläsningen. Efter honom kommer Alan Moss (director, Global Online Sales) från Google upp på scenen. Han var inte mycket bättre han, mer titel än innehåll. Insikt -  intressanta produkter blir inte intressanta om inte de presenteras på ett bra sätt.

På kvällen var det utdelning av Echo Awards, det internationella priset för DM. Vill verkligen vinna det någon gång, men då måste man ju delta. Få bli nästa år. Sverige och MRM fick två fjärdeplaceringar för SEB, vi hade alla i delegationen hoppats på pallplats. Kvällens värd Greg Proops var otroligt bra. Lockade till många skratt. Han lyckades snappa upp att det fanns en hel del danskar i publiken och använde det spåret hela kvällen – se showen här.

Tredje dagen avslutades med en paneldebatt där Evan Cohem (general manager) från Foursquare , Clara Shih (founder & Ceo) från Hearsaysocial och Dan Cathy (president & coo) från Chick-fil-a diskuterade framtiden. Inte förvånande pratade de om sociala medier. Hade hellre hört om något som känns mer nytt. Det jag upplevde som mest revolutionerande var att Dan Cathy gav ut sitt mobilnummer till publiken för att alla skulle kunna vara med i en sms-tävling i realtid. För fem år sedan hade inte många företagsledare lämnat ut sina mobilnummer till en hel seminariesal.

Det som jag kommer ta med mig hem från min tid i Boston är några saker:

• Det gäller att vinna kundens förtroende
• Det gäller att hitta in i kundens medvetande
• Det gäller att vara ärlig i sin kommunikation
• Det gäller att ta snabba beslut
• Det gäller att våga…

Men mest är det nog alla trevliga människor i den svenska delegationen jag kommer minnas.  Tack för många bra och trevliga diskussioner. Hoppas det blir fler framöver.

/therese © blogg | www.abakus.se

Mina förväntningar på första dagens föreläsare på DMA 2011 i Boston var höga. Kanske lite för höga. Hade lagt upp en gedigen plan över vad jag skulle lyssna på under dagen. Hoppades på massor av inspiration och en hel del saker som skulle kunna gå att implementera direkt på hemmaplan. Redan första föreläsningen med Twittergrundaren Biz Stone blev en besvikelse. Han var med på länk från sitt hem, skulle få barn om två månader. Besvikelsen i publiken var stor och det verkade som många gick twittrade om det. Så här twittrade Biz.

Nästa seminarium som jag verkligen såg framemot var det om hur färger påverkar våra beslut. Borde anat att det kanske inte skulle vara helt up-to-date när föreläsaren refererade till QuarkXPress och att hon kunde skicka presentationen på CD-skiva. Trots att hon inte hade förmågan att inspirera talade hon om viktiga saker. Ögat dras automatiskt till varma färger. Kontraster vinner i längden. Färgen lila = fun. Detta var några saker som fastnade, trots att hon var helt färglös.

På eftermiddagen tog jag en avstickare och testade en föreläsning utanför planen. Vilken skillnad det blir när föreläsarna (Andrew Davies från Paragon Design Group och Patrick Rodgers från Connect Savannah) är engagerade, pålästa och kunniga. Intressant är att vi idag i genomsnitt få över 4 000 budskap per dag men vi klara bara av 3 000. Det som finns där emellan kallar de ”the stupid gap”.

Deras lösning på att vinna kriget – Creatives Helping us Make Sense of it All.

Med ny energi slängde jag mig in på nästa föreläsning ”Marketing Yoga: Balancing Left Brain and Right Brain Thinking in a New World”. Alltid kul att göra benchmarking mot andra byråer. Nyligen gjordes en undersökning i USA där man frågade 1000 personer hur många vardagsprodukter/varumärken de verkligen brydde sig om. Endast 20% av produkterna var relevanta för kunden. Vore intressant att göra en sådan undersökning i Sverige. De tipsade om boken Buyology av Martin Lindstrom. Köp boken här

Dagens avslutades med Grady Burnett, Vice President of Global Marketing Solutions från Facebook. Som vanligt när det kommer till Facebook pratades det mycket om antalet miljoner man träffar genom att komma innanför muren och möta kundens vänner. Siffrorna är enorma och känns lite som fantasisiffror från Kalle Ankas värld. Men vi fick ju först av alla höra om det nya som händer inom deras eget mätverktyg Facebook Insights, ska bli intressant framöver att följa utvecklingen.

Sammanfattningsvis var det en bra dag. Nu är det dags att ge sig av till dag två.

Några funderingar från dagen.

• Varför har amerikanska män så stora kostymer?
• Varför självspolar toaletten innan man är klar?
• Var lär sig alla att prata lika snabbt som duracellkaniner?

/therese © blogg | www.abakus.se